“De yngre bör respektera sina äldre och lyssna på dem”
Jan Michaj, Jani
Jani tillhör lovaragruppen. Jan Michaj är hans svenska namn, på romanés heter han Jani. Han föddes i april 1941 i staden Tasjkent i Uzbekistan och han förklarar att Uzbekistan var en del av Ryssland på den tiden. Janis familj bestod av föräldrarna och fem syskon; två bröder och tre systrar. De skulle haft en bror till, men han gick tyvärr bort vid födseln.
Jani kommer alltså från lovaragruppen och inom denna grupp kallas hans stam för chockestji. Inom denna stam är alla släkt med varandra på ett eller annat sätt, man kan se det som ett släktträd.
När en person från den här gruppen pratar om sin familj tänker han eller hon inte nödvändigtvis bara på den närmaste familjen, som mamman, pappan och syskonen. Till familjen räknas också kusiner, farbröder, fastrar, syskonbarn och många andra.

Barndomen
Självfallet växte Jani upp helt annorlunda än hur barn växer upp i dag. Barn på den tiden såg och upplevde helt andra saker än vad barn gör nuförtiden.
Janis far var, som många andra i familjen, både artist och hästhandlare.
Jani berättar:
– Ryssland ett enormt land med väldiga avstånd som våra äldre genomkorsade på sina affärsresor. Min familj åkte till Moskva för att handla hästar som de sedan sålde i Tasjkent med en förtjänst på fyra till fem gånger. Som ni kanske förstår medförde detta att vuxna kunde vara borta i flera månader innan de kom hem från sina resor.
Barnen i Janis familj var hemma tillsammans med de familjemedlemmar som inte följde med på affärsresorna. De bodde i hus. Men när andra världskriget började skaffade Janis far och farbror ett kontrakt med den ryska armén som ledde till att de fick stora transportvagnar att inreda till hem.
Dessa vagnar färdades längst fronten där ryssarna höll på att slå tillbaka nazisterna. Under krigets och resans gång underhöll Janis familj den ryska armén med traditionella romska föreställningar som innehöll både dans och musik. Janis familj kom på så sätt att stanna till i olika länder som Ungern, Tyskland och Polen.
Men resan tog ett abrupt slut utanför Frankfurt i Tyskland.
– Vi var på väg hem till Ryssland efter att nazisterna hade kapitulerat, berättar Jani. Kriget var slut. Då hände något som gjorde att tåget åkte av rälsen. Detta ledde till en fruktansvärd olycka. Flera människor dog, både från vår familj och från den ryska armén. Men vi hade ändå änglavakt. De tre sista vagnarna innehöll den ryska arméns vapenförråd samt bomber och som tur var sprängdes de inte i luften. Hade det hänt skulle ingen ha överlevt.
Efter tågolyckan fortsatte familjen mot Polen, där bosatte de sig i sina stora vagnar i Warszawa. Janis fortsätter att berätta:
– Efter en tid fick min farbror Latszi tag på lägenheter i Lublin, vilket medförde att vissa i familjen flyttade dit, medan vi andra stannade kvar i Warszawa. Inte långt därefter började vårt hem brinna. Ni förstår, allt var ju byggt av trä på den tiden, så det gick väldigt fort. Och i all hast, samt i den panik som utbröt, glömde vi min brors nyfödda bebis inne. Det var en stor tragedi för vår familj och det tog väldigt lång tid innan vi kunde återhämta oss från den katastrofen. Den drabbade oss djupt, både ekonomiskt och psykiskt.
Med tiden återhämtade sig ändå familjen och Jani började studera. Han slutförde en utbildning på ett artistprogram och fick diplom som bevis på att han var en utbildad artist.




Arbete
Det kändes naturligt för Jani att följa i sin familjs fotspår och framföra traditionella romska sånger och danser. Han började arbeta hos sin farbror Pamaranch, som hade en grupp som hette Roma. De åkte runt i hela Polen med sina föreställningar.

– De som inte hade ett artistdiplom fick 150-170 zloty per föreställning, men vi som hade diplom fick 350, berättar Jani. Det var jättemycket pengar på den tiden. Man kan jämföra med att en månadslön för en högt uppsatt tjänsteman låg på ungefär 3000 zloty. För oss räckte det med att ha tio föreställningar, så hade vi redan de pengarna.
Jani säger att hyran på den tiden låg på ungefär 60-70 zloty och de totala utgifterna för boende, inklusive gas och el, hamnade på omkring 100 zloty per månad. Med tanke på att Jani kunde tjäna upp till 3000 zloty på bara tio föreställningar kan man ju dra slutsatsen att familjen hade det ganska bra ställt ekonomiskt.
Med tiden blev Jani även en känd låtskrivare och ordnade egna föreställningar.

Hygien och hälsa
När jag frågar hur man tvättade sig och höll sina kläder rena förklarar Jani kort att man fick gå till en brunn som låg ungefär en kilometer bort och fylla kannor med vatten som man sedan använde för att tvätta sig och sina kläder i.
Han fortsätter förklara att det fanns sjukhus och läkare som man kunde gå till om det behövdes. Men läkarvården var inte speciellt utvecklad på den tiden och det fanns inte så mycket hjälp att få egentligen.

Giftermål
När Jani var ung var det oftast de äldre som arrangerade äktenskapen, och det var inget konstigt med det. De äldre kände till varandras familjer, de visste vilka som hade gott rykte och de såg till att deras barn hamnade i bra familjer. Man undvek att beblanda sig med stammar som var kända för att vara stökiga eller med familjer som man ansåg vara ”sämre”.
– Det var väl en form av hierarki bland oss romer på den tiden, säger Jani. Man såg till att hålla de ”lägre” familjerna borta från de ”finare” familjerna.
Jani själv bildade familj genom ett arrangerat äktenskap. Hans fru och han lever tillsammans än i dag och trivs ihop. De fick tre barn; en pojke och två flickor.

Sverige
Jag frågar hur det kom sig att Janis familj utvandrade till Sverige. Han berättar en delvis mycket sorglig historia:
– Min bror hade hört från andra romer att det var mycket bättre i andra länder än i Polen. Så han blev nyfiken och bestämde sig för att själv se efter. Efter en tid började min mamma tjata om att vi skulle följa efter min bror som nu var i Sverige. Dessutom hände det en del saker i Polen som till slut fick oss att ta beslutet att fly. Men jag ville egentligen inte, jag kände på mig att flykten till västvärlden skulle bära med sig en massa otur. Hur som helst, vi ordnade det som behövdes och planen var att vi skulle möta min bror i Italien. Men mina farhågor blev besannade. Det första som hände var att min bror, som var på väg för att hämta oss i Italien, stannade till på en rastplats i Tyskland för att vila lite. Eftersom det var kallt lät han motorn vara på så att han skulle få värme. Han somnade och det visade sig att avgaserna från bilen läckte och tog sig in i bilen. Min bror hamnade på ett sjukhus i Wiesbaden i Tyskland, där de konstaterade att han var förgiftad och troligen aldrig skulle återhämta sig. Till slut hamnade han på Sankt Görans sjukhus i Stockholm. Där låg han i elva års tid innan han gick bort. Min stackars mor besökte honom varje dag under dessa elva år. Men inte nog med det, min brors hustru fick cancer och dog några år innan min bror gick bort. Båda var väldigt unga och nådde inte ens 30-årsåldern. Några år efter det att min äldsta bror och hans fru hade gått bort, tog min yngsta bror sitt liv. Det var hans egen dotter, som bara var sju-åtta år, som hittade sin far död i en fåtölj i vardagsrummet. Även han dog innan han nått 30-årsåldern. Efter detta var det som om vår familj fått en besvärjelse över sig och min far gick bort bara några månader efter min yngsta bror. Kort därpå dog även några av mina kusiner av något som var helt nytt för oss, narkotika. Vi hade aldrig förr hört talas om knark, men helt plötsligt blev några i familjen förgiftade av dessa droger och rycktes bort från oss allt för tidigt.
– Min farbror, som miste några söner på grund av knarket, blev så knäckt att han inte orkade leva längre och tynade sakta bort. Efter det gick min kusins söner bort i en bilolycka. Jag tror att vi har haft minst ett dödsfall i familjen vartannat år sedan vi hamnade här i Sverige. Så när jag tänker tillbaka på den dagen då jag lämnade Polen kan jag med absolut säkerhet säga att vår familj drabbades av all den tragedi som min känsla varslade om.

Romer och kulturen
Den romska kulturen är mycket viktig för Jani, speciellt respekten. Men han menar att allt det som en gång var viktigt har suddats ut i dag.
– De yngre bör respektera sina äldre och lyssna på dem i stället för att sträva efter pengar, makt och rikedom, betonar Jani. Det fanns dispyter inom familjen förr också, men då fanns det alltid en äldre person som tillrättavisade den yngre generationen, och det räckte med att han sa vem som hade rätt och vem som hade fel. Sedan var det inget mer med det. I dag kan kusiner bråka om pengar och söka sig till utomstående romer som ska hålla en romsk rättegång. Detta är en skam och jag skäms även för vår äldre generation som har tillåtit att sådana saker sker. De äldre borde inte utföra dessa rättegångar. Istället borde de tillrättavisa de yngre och inte låta dem skämma ut sig för sin girighet.
– Vi romer var ett mycket stolt folkslag en gång i tiden. En människas ord betydde allt. Ingen kunde komma och slå sig själv för bröstet och låtsas vara viktig. Det fanns alltid någon som snabbt drog ner den skrytsamme på jorden, inför allt och alla. Folk var rättvisa och man höll sig till sanningen, oavsett konsekvenserna. I dag har allt sådant försvunnit, folk lurar varandra, de har ingen heder och skäms inte för något. Allt handlar om pengar. Rätt eller fel spelar ingen roll längre.

Religion
Jani är döpt katolik och tror på det goda i människan, men i övrigt utövar han ingen speciell religion eller går i kyrkan.
Han tror på Gud och säger:
– Gud är kärleken och allt som är gott. Utan tron blir människan som djuren. Som tur är finns det fortfarande kärlek och godhet hos många människor.