”Att hålla sig frisk var ett måste”
Ulf Lindgren
Ulf är född 1948. Han är äldst av fyra barn i en resandefamilj som består av mamma, pappa, en bror, två systrar och Ulf själv.

Barndom
Familjens bostad var enkel och saknade toalett och dusch. På gården hade man uthus med vedbod och dass. När familjemedlemmarna skulle tvätta sig använde de en zinkbalja som rymde upp till 50 liter. Man kokade vattnet i kastruller och tippade sen över det i baljan. Barnen fick tvätta sig först eftersom de inte var speciellt stora eller smutsiga. Därefter var det fruns tur, och sist kom herren, pappan. Han var alltid smutsigast efter dagens arbete.
Kläderna som barnen använde i skolan var finkläder som de endast fick ha på sig i skolan. Hemma hade de vardagskläder. Under skoltiden fick samtliga skolbarn gå iväg till ett badhus en gång i veckan. Detta var för att det fanns många barn som inte hade möjligheter att bada eller duscha hemma.

Skola och arbete
Ulfs skolgång påverkades av att familjen flyttade väldigt ofta.
– Det var på grund av diverse anledningar, säger Ulf, bland annat för att familjen missade att betala hyran.
Under sin barndom gick Ulf i åtta olika skolor mellan Skåne och Halland. Han ville gärna gå på yrkesskola i Helsingborg, men redan vid 15 års ålder ansågs han vara vuxen och fick börja jobba. Dels jobbade han för sin far med dennes kopparslageri, dels jobbade han med byggnadsplåtslageri hos andra. Detta berodde på att hans pappa ansåg att Ulf skulle jobba med större allvar om han arbetade utanför den egna firman.
Allt eftersom tiden gick började Ulf umgås med fel människor. Han kom in på en bana där det gick fort att tjäna pengar.
– Men det var riskabelt, säger han. Det involverade kriminella saker, fast det vill jag inte gå in på mer detaljerat.
Vid den här tidpunkten kände Ulfs föräldrar att det vore bäst för honom att komma iväg från sitt umgänge, innan det slutade illa. Ulf fick då ett erbjudande att börja jobba på ett tivoli. Det skulle innebära mycket resande, men det var han ju van vid från tidig ålder.
Att jobba på tivolit var väldigt slitsamt, berättar han och fortsätter:
– På den här tiden tjänade en tivoliarbetare 75 kronor i veckan och de pengarna gick till alkohol och cigaretter. Men jag hade inga andra större utgifter med tanke på att jag fick boende och mat på tivolit.
Ulfs arbetsuppgift var att sköta maskinerna, det vill säga stänga på och av dem.
Hur kunde då en femtonåring komma in och börja jobba på ett tivoli redan vid denna ålder?
– Chefen för tivolit var av den typen att det inte spelade någon roll vem du var, vilken bakgrund du hade eller vad du hade gjort tidigare, svarar Ulf. Så länge du skötte ditt jobb fanns det ingen anledning att gräva i ditt förflutna.
För att dryga ut den låga lönen började Ulf och en kollega tatuera tivolipersonalen med hjälp av en kulspetspenna som de lindade fast en nål på. Detta kallades handgaddning. På så sätt fick de in lite extra pengar.

Bostad
Jämfört med hur det är i dag var det inga problem för Ulf att skaffa egen bostad. Numera prövas kreditvärdighet samt inkomst. Det enda som krävdes när Ulf skulle skaffa egen bostad var ett telefonnummer till en tidigare hyresvärd som kunde bekräfta att hyresgästen hade skött sig, betalat hyran och inte varit högljudd.
Det är självklart att Ulf inte hade någon hyresvärd första gången han skulle skaffa en lägenhet. Men då gällde det att prata med någon i familjen som kunde ställa upp som ”hyresvärd” och prata gott om Ulf. På det sättet ökades chanserna att få någonstans att bo.

Ulfs första egna bostad saknade dusch men hade en fungerande toalett.
– En sak som jag lärde mig vid tidig ålder, är att man ska vara noga med att betala hyran, konstaterar han. Då har man tak över huvudet. Resten kan vänta.
Egen familj var något som Ulf skaffade tidigt. Redan vid 19 års ålder var han förlovad med en flicka som han träffade när han jobbade på tivolit.
Efter ett tag flyttade hon in i hans lägenhet.
Föräldrarna brydde sig inte så mycket om att Ulf hade skaffat en fru. Att skaffa barn var inget man planerade.
– Hände det så hände det, säger Ulf. Man kollade inte om man hade jobb, en bra bostad eller annat. Och gick man sen skilda vägar eller stannade kvar, så spelade det inte heller någon roll.
Ulf har varit gift en gång och förlovad fyra gånger. I dag lever han ensam. Han har barn men de bor inte hos honom.
Hälsa och hygien
– Att hålla sig frisk var ett måste, säger Ulf. I händelse av att man blev sjuk så var det inte mycket man kunde göra åt det. Det var bara de som hade det bättre ekonomiskt som hade råd med medicin. Men det fanns en husläkare som, på min mors dödsbädd, svor på att han aldrig skulle ta fullt betalt av dem som inte hade råd.
Detta underlättade för Ulf och hans familj. När han var barn hjälpte läkaren dem om det var riktigt allvarligt. Om man var förkyld eller hade feber fick det gå över av sig själv. Men vid allvarliga sjukdomar fick man köpa medicin till billigare pris eftersom läkaren hade sitt löfte att hålla.

Att vara resande
Att Ulf tillhörde resandesläktet visste han redan som liten. Men det var inget man talade högt om, eftersom det var något som samhället hade svårt att tolerera. Detta hade sina förklaringar, anser Ulf.
– Förutom att resandefolk var skickliga hantverkare så ansåg majoriteten i samhället att vi tillhörde ett folkslag som stal och slogs med kniv. Frågar man folk vad en ”resande” är, så är det inte många som kan svara. Men frågar man vad en ”tattare” är, så vet alla: ”det är en som stjäl”.
Under Ulfs uppväxt, när hans familj flyttade ofta, kom de ibland till områden där majoriteten av de boende var av resandefolk. Där kunde man prata öppet och man höll ihop. I händelse av att någon tjänat extra pengar tog denne inte bara hand om sig själv utan delade med sig till de andra resandefamiljerna. Det kunde innebära att bjuda på en bit mat eller köpa glass till alla barnen. Alla tog hand om varandra. Ulf ger ett exempel:
– Det kunde vara ”Stig” som sa att han skulle jobba, och sen kom han inte hem över helgen. Hemma fanns frun som inte hade en enda krona. Då ställde de andra familjerna upp och såg till att det fanns mat fanns på bordet.
När det kommer till resandekulturen säger Ulf att han inte vet något om den. Däremot känner han till språket eftersom han pratade det med andra resande när han var yngre. Ännu i dag händer det att Ulf använder resandefolkets särskilda ord i meningar som för övrigt innehåller svenska ord.
Vad gäller religion så är det inget som intresserar Ulf. Däremot tror han på det spirituella i form av andar. Det är något som har gått från mun till mun genom hans uppväxt.